Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

En sang ved festreisene. Av det dype kaller jeg på dig, Herre!

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Herre, hør min røst, la dine ører akte på mine inderlige bønners røst!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Dersom du, Herre, vil gjemme på misgjerninger, Herre, hvem kan da bli stående?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

For hos dig er forlatelsen, forat du må fryktes.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Jeg bier efter Herren, min sjel bier, og jeg venter på hans ord.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Min sjel venter på Herren mere enn vektere på morgenen, vektere på morgenen.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Vent på Herren, Israel! For hos Herren er miskunnheten, og megen forløsning er hos ham,

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

og han skal forløse Israel fra alle dets misgjerninger.