Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Canticum graduum. [De profundis clamavi ad te, Domine;

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Domine, exaudi vocem meam. Fiant aures tuæ intendentes in vocem deprecationis meæ.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Si iniquitates observaveris, Domine, Domine, quis sustinebit?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Quia apud te propitiatio est; et propter legem tuam sustinui te, Domine. Sustinuit anima mea in verbo ejus:

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

speravit anima mea in Domino.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

A custodia matutina usque ad noctem, speret Israël in Domino.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Quia apud Dominum misericordia, et copiosa apud eum redemptio.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Et ipse redimet Israël ex omnibus iniquitatibus ejus.]