Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

성전에 올라가는 노래 여호와여 내가 깊은 데서 주께 부르짖었나이다

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

주여 내 소리를 들으시며 나의 간구하는 소리에 귀를 기울이소서

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

여호와여 주께서 죄악을 감찰하실진대 주여 누가 서리이까

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

그러나 사유하심이 주께 있음은 주를 경외케 하심이니이다

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

나 곧 내 영혼이 여호와를 기다리며 내가 그 말씀을 바라는도다

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

파수꾼이 아침을 기다림보다 내 영혼이 주를 더 기다리나니 참으로 파수꾼의 아침을 기다림보다 더하도다

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

이스라엘아 여호와를 바랄지어다 여호와께는 인자하심과 풍성한 구속이 있음이라

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

저가 이스라엘을 그 모든 죄악에서 구속하시리로다