Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Yon chan pou monte vè tanp lan. Soti nan pwofondè abim nan, mwen te kriye a Ou menm, O SENYÈ.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

SENYÈ, koute vwa mwen! Kite zòrèy Ou rete atantif a vwa siplikasyon mwen yo.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Si Ou menm, SENYÈ, ta sonje inikite yo, O SENYÈ, se kilès ki ta kab kanpe?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Men avèk Ou menm, gen padon, pou moun ta gen reverans Ou.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Mwen tann SENYÈ a. Nanm mwen ap tann e nan pawòl Li, mwen mete espwa m.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Nanm mwen ap tann SENYÈ a plis pase gadyen k ap tann maten rive a. Anverite, plis pase gadyen k ap tann maten rive a.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

O Israël, mete espwa nan SENYÈ a. Paske kote SENYÈ a ye, gen mizerikòd. Avèk Li, gen redanmsyon an abondans.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Li va fè redanmsyon Israël de tout inikite Li yo.