Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Cantique des degrés. Des profondeurs de l’abîme, je t’invoque, ô Eternel!

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Seigneur, écouté ma voix, que tes oreilles soient attentives aux accents de mes supplications.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Si tu tenais compte de nos fautes, Seigneur, qui pourrait subsister devant toi?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Mais chez toi l’emporte le pardon, de telle sorte qu’on te révère.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

J’Espère en l’Eternel, mon âme est pleine d’espoir, et j’ai toute confiance en sa parole.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mon âme attend le Seigneur plus ardemment que les guetteurs le matin, oui, que les guetteurs n’attendent le matin.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Qu’Israël mette son attente en l’Eternel, car chez l’Eternel domine la grâce et abonde le salut.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

C’Est lui qui affranchit Israël de toutes ses fautes.