Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Cantique des montées. Du fond de l’abîme je crie vers toi, Yahweh.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Seigneur, écoute ma voix; que tes oreilles soient attentives aux accents de ma prière!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Si tu gardes le souvenir de l’iniquité, Yahweh, Seigneur, qui pourra subsister?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Mais auprès de toi est le pardon, afin qu’on te révère.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

J’espère en Yahweh; mon âme espère, et j’attends sa parole.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mon âme aspire après le Seigneur plus que les guetteurs n’aspirent après l’aurore.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israël, mets ton espoir en Yahweh! Car avec Yahweh est la miséricorde, avec lui une surabondante délivrance.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

C’est lui qui rachètera Israël de toutes ses iniquités.