Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Kanto de suprenirado. El profundo mi vokas Vin, ho Eternulo.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Mia Sinjoro, aŭskultu mian voĉon; Viaj oreloj atentu la voĉon de mia petego.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Se vi, ho Eternulo, kalkulus la pekojn, Kiu povus stari, ho mia Sinjoro?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Sed Vi estas pardonema, Por ke Vi estu respektata.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Mi esperis al la Eternulo, esperis mia animo, Kaj Lian vorton mi fidis.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mia animo atendas mian Sinjoron pli, Ol la gardantoj atendas la matenon, La gardantoj la matenon.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Izrael fidu la Eternulon; Ĉar ĉe la Eternulo estas favorkoreco Kaj ĉe Li estas granda liberigo.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Kaj Li liberigos Izraelon De ĉiuj liaj pekoj.