< Psaltaren 130 >
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
A Song of the Ascents. From depths I have called Thee, Jehovah.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
Lord, hearken to my voice, Thine ears are attentive to the voice of my supplications.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
If iniquities Thou dost observe, O Lord, who doth stand?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
But with Thee [is] forgiveness, that Thou mayest be feared.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
I hoped [for] Jehovah — hoped hath my soul, And for His word I have waited.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
My soul [is] for the Lord, More than those watching for morning, Watching for morning!
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
Israel doth wait on Jehovah, For with Jehovah [is] kindness, And abundant with Him [is] redemption.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
And He doth redeem Israel from all his iniquities!