Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Out of the depths I have cried to you, Adonai.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Lord, sh'ma ·hear obey· my voice. Let your ears be attentive to the voice of my petitions.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

If you, Yah, kept a record of depravities (moral evils), Lord, who could stand?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

But there is forgiveness with you, therefore you are feared.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

I wait for Adonai. My soul waits. I hope in his word.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

My soul longs for 'Adonay [Lord] more than watchmen long for the morning; more than watchmen for the morning.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel [God prevails], hope in Adonai, for with Adonai there is chesed ·loving-kindness·. With him is abundant redemption.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

He will redeem Israel [God prevails] from all their depravities (moral evils).