< Psaltaren 130 >
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
“A song of the degrees.” Out of the depths have I called thee, O Lord.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
Lord, listen to my voice: let thy ears be attentive to the voice of my supplications.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
If thou, Lord, shouldst treasure up iniquities, O Lord, who would be able to stand?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
But with thee there is forgiveness, in order that thou mayest be feared.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
I hope for the Lord, my soul doth hope, and for his word do I wait.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
My soul [waiteth] for the Lord, more than they that watch for the morning expect the morning.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
Let Israel wait for the Lord; for with the Lord there is kindness, and with him is redemption in abundance;
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
And he wilt surely redeem Israel from all his iniquities.