Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

A Song of Ascents. Out of the depths have I called Thee, O LORD.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Lord, hearken unto my voice; let Thine ears be attentive to the voice of my supplications.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

If Thou, LORD, shouldest mark iniquities, O Lord, who could stand?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

For with Thee there is forgiveness, that Thou mayest be feared.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

I wait for the LORD, my soul doth wait, and in His word do I hope.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

My soul waiteth for the Lord, more than watchmen for the morning; yea, more than watchmen for the morning.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

O Israel, hope in the LORD; for with the LORD there is mercy, and with Him is plenteous redemption.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

And He will redeem Israel from all his iniquities.