Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

A song of degrees. Out of the deepe places haue I called vnto thee, O Lord.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Lord, heare my voyce: let thine eares attend to the voyce of my prayers.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

If thou, O Lord, straightly markest iniquities, O Lord, who shall stand?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

But mercie is with thee, that thou mayest be feared.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

I haue waited on the Lord: my soule hath waited, and I haue trusted in his worde.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

My soule waiteth on the Lord more then the morning watch watcheth for the morning.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Let Israel waite on the Lord: for with the Lord is mercie, and with him is great redemption.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

And he shall redeeme Israel from all his iniquities.