Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

A song for pilgrims going up to Jerusalem. Lord, I cry out to you from the depths of my pain.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Please listen to my cry, and pay attention to what I'm asking.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Lord, if you kept a list of sins, who could escape being condemned?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

But you are forgiving so that we might respect you.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

I'm waiting for the Lord, longingly waiting, for I trust in his word.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

I long for the Lord to come, more than watchmen longing for the dawn to come, more than watchmen longing for the dawn to come.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel, put your hope in the Lord, for the Lord loves us with a trustworthy love and his salvation knows no limits.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

He will save Israel from every sin.