< Psaltaren 130 >
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
A song of ascents. Out of the depths I cry to You, O LORD!
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
O Lord, hear my voice; let Your ears be attentive to my plea for mercy.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
If You, O LORD, kept track of iniquities, then who, O Lord, could stand?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
But with You there is forgiveness, so that You may be feared.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
I wait for the LORD; my soul does wait, and in His word I put my hope.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
My soul waits for the Lord more than watchmen wait for the morning— more than watchmen wait for the morning.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
O Israel, put your hope in the LORD, for with the LORD is loving devotion, and with Him is redemption in abundance.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
And He will redeem Israel from all iniquity.