< Psaltaren 130 >
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
A Song of Ascents. Out of the depths I have cried to you, LORD.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
Lord, hear my voice. Let your ears be attentive to the voice of my petitions.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
If you, LORD, kept a record of sins, Lord, who could stand?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
But there is forgiveness with you, therefore you are feared.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
I wait for the LORD. My soul waits. I hope in his word.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
My soul longs for the Lord more than watchmen long for the morning, more than watchmen for the morning.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
Israel, hope in the LORD, for there is loving kindness with the LORD. Abundant redemption is with him.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
He will redeem Israel from all their sins.