Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

(Sang til Festrejserne.) Fra det dybe råber jeg til

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

o Herre hør min Røst! Lad dine Ører lytte til min tryglende Røst!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Tog du Vare, HERRE, på Misgerninger, Herre, hvo kunde da bestå?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Men hos dig er der Syndsforladelse, at du må frygtes.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Jeg håber. på HERREN, min Sjæl håber på hans Ord,

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

på Herren bier min Sjæl mer end Vægter på Morgen, Vægter på Morgen.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel, bi på HERREN! Thi hos HERREN er Miskundhed, hos ham er Forløsning i Overflod.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Og han vil forløse Israel fra alle dets Misgerninger,