Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Af det dybe raaber jeg til dig, Herre!

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Herre! hør paa min Røst; lad dine Øren mærke paa mine ydmyge Begæringers Røst.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Dersom du, Herre, vil tage Vare paa Misgerninger, Herre! hvo kan da bestaa?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Men hos dig er Forladelse, paa det du maa frygtes.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Jeg biede efter Herren, min Sjæl biede, og jeg haabede paa hans Ord.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Min Sjæl længes efter Herren mere end Vægtere efter Morgenen, Vægtere efter Morgenen.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel! haab paa Herren; thi hos Herren er Miskundhed, og megen Forløsning er hos ham.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Og han skal forløse Israel af alle dets Misgerninger.