Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Muchas veces me persiguieron desde mi juventud. Que [lo] diga ahora Israel:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Muchas veces me persiguieron desde mi juventud, Pero no prevalecieron contra mí.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Los aradores araron sobre mi espalda. Hicieron largos surcos.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Yavé es justo, Cortó las cuerdas de los perversos.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Sean avergonzados y vueltos atrás Todos los que aborrecen a Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Sean como [la] hierba de las azoteas Que se marchita antes de crecer,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Con la cual el cosechero no llena su mano, Ni el regazo el que ata manojos.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Ni le dicen los que pasan: La bendición de Yavé sea sobre ustedes, Los bendecimos en el Nombre de Yavé.