< Psaltaren 129 >
1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
Kanengi bangihluphile kusukela ebutsheni bami, katsho-ke uIsrayeli,
2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
kanengi bangihluphile kusukela ebutsheni bami, kanti kabangehlulanga.
3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
Abalimi balima emhlana wami, bayenza yaba mide imifolo yabo.
4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
INkosi ilungile, iqumile intambo zababi.
5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
Kabayangeke babuyiselwe emuva bonke abazonda iZiyoni.
6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
Kababe njengotshani ephahleni, obubuna bungakakhuli,
7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
ovunayo angagcwalisi ngabo isandla sakhe, lalowo obopha izithungo isifuba sakhe.
8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."
Labadlulayo bangatsho ukuthi: Isibusiso seNkosi kasibe phezu kwenu; siyalibusisa ebizweni leNkosi.