Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Fihirana fiakarana.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Mafy no nampahoriany ahy hatry ny fony aho mbola tanora; Nefa tsy naharesy ahy izy.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Ny mpiasa dia niasa ny lamosiko; Efa nanalava ny vavasany izy.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Marina Jehovah: Efa nanapaka ny famatorana nataon’ ny ratsy fanahy Izy.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Aoka ho menatra sy hiamboho Izay rehetra mandrafy an’ i Ziona

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Ka ho tahaka ny ahitra eo an-tampon-trano. Izay malazo, na dia tsy misy manongotra azy aza;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Tsy misy mpijinja mameno tanana Na mpamehy amboara mameno tratra amin’ izany;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Ka dia tsy hisy mpandalo hanao hoe: Hotahin’ i Jehovah anie ianareo; Eny, ny anaran’ i Jehovah no itsofanay rano anareo.