Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

canticum graduum saepe expugnaverunt me a iuventute mea dicat nunc Israhel

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

saepe expugnaverunt me a iuventute mea etenim non potuerunt mihi

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

supra dorsum meum fabricabantur peccatores prolongaverunt iniquitatem suam

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Dominus iustus concidet cervices peccatorum

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

confundantur et convertantur retrorsum omnes qui oderunt Sion

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

fiant sicut faenum tectorum quod priusquam evellatur exaruit

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

de quo non implevit manum suam qui metit et sinum suum qui manipulos colligit

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

et non dixerunt qui praeteribant benedictio Domini super vos benediximus vobis in nomine Domini