Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Canticum graduum. Saepe expugnaverunt me a iuventute mea, dicat nunc Israel.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Saepe expugnaverunt me a iuventute mea: etenim non potuerunt mihi.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Supra dorsum meum fabricaverunt peccatores: prolongaverunt iniquitatem suam.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Dominus iustus concidet cervices peccatorum:

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

confundantur et convertantur retrorsum omnes, qui oderunt Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Fiant sicut foenum tectorum: quod priusquam evellatur, exaruit:

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

De quo non implebit manum suam qui metit, et sinum suum qui manipulos colligit.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Et non dixerunt qui praeteribant: Benedictio Domini super vos: benediximus vobis in nomine Domini.