Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Canticum graduum. Sæpe expugnaverunt me a juventute mea, dicat nunc Israël;

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

sæpe expugnaverunt me a juventute mea: etenim non potuerunt mihi.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Supra dorsum meum fabricaverunt peccatores; prolongaverunt iniquitatem suam.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Dominus justus concidit cervices peccatorum.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Confundantur, et convertantur retrorsum omnes qui oderunt Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Fiant sicut fœnum tectorum, quod priusquam evellatur exaruit:

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

de quo non implevit manum suam qui metit, et sinum suum qui manipulos colligit.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Et non dixerunt qui præteribant: Benedictio Domini super vos. Benediximus vobis in nomine Domini.