Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

گۆرانی گەشتیاران. «لە گەنجییەتیم زۆر هەراسانیان کردم!» با ئێستا ئیسرائیل بڵێت:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

«لە گەنجییەتیم زۆر هەراسانیان کردم! بەڵام بەسەرمدا زاڵ نەبوون.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

جوتیارەکان جووتیان لەسەر پشتم کرد و هێڵی جووتەکانیان درێژکردەوە.»

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

بەڵام یەزدان ڕاستودروستە، پەتی بەدکارانی پچڕاند.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

با هەموو ئەوانەی ڕقیان لە سییۆنە ڕیسوا بن و ببەزن.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

با بە دەردی گیای سەربان بچن، پێش ئەوەی گەشە بکات وشک دەبێت،

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

ئەوەی نە دەستی دروێنەکەر پڕ دەکات و نە باوەشی گیشەکەر.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

با ئەوانەی بەلایانەوە تێدەپەڕن پێیان نەڵێن: «بەرەکەتی یەزدانتان لێ بێت! بە ناوی یەزدان داوای بەرەکەتتان بۆ دەکەین!»