Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cantico di Maalot OR dica Israele: Mi hanno molte volte assalito dalla mia fanciullezza;

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Mi hanno spesse volte assalito dalla mia fanciullezza; [E pure] ancora non hanno potuto vincermi.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Degli aratori hanno arato sopra il mio dosso; [V]'hanno tirati i lor solchi.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Il Signore [è] giusto; Egli ha tagliate le funi degli empi.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Tutti quelli che odiano Sion Sieno confusi, e voltin le spalle.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Sieno come l'erba de' tetti, Che si secca avanti che sia tratta;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Della quale il mietitore non empie la sua mano, Nè il suo grembo colui che lega le manelle;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

[Per la quale] eziandio i passanti non dicono: La benedizione del Signore [sia] sopra voi; Noi vi benediciamo nel Nome del Signore.