Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cantique graduel. Dès mon jeune âge ils m'ont beaucoup opprimé, (qu'ainsi parle Israël!)

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

dès mon jeune âge ils m'ont beaucoup opprimé, mais ils n'ont pu l'emporter sur moi.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Ils ont déchiré mon dos, comme ceux qui labourent, ils y ont tracé de longs sillons.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

L'Éternel est juste, Il a rompu les fers où me retenaient des impies.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Qu'ils soient confondus, et fassent retraite tous ceux qui haïssent Sion!

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Qu'ils soient comme l'herbe des toits, qui sèche, avant d'être arrachée,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

dont le moissonneur ne remplit point sa main, dont le lieur ne charge point son bras;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

et les passants ne disent pas: « Que l'Éternel vous bénisse! Nous vous bénissons au nom de l'Éternel! »