Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cantique des degrés. Ils m’ont assez opprimé dès ma jeunesse, Qu’Israël le dise!

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Ils m’ont assez opprimé dès ma jeunesse, Mais ils ne m’ont pas vaincu.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Des laboureurs ont labouré mon dos, Ils y ont tracé de longs sillons.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

L’Éternel est juste: Il a coupé les cordes des méchants.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Qu’ils soient confondus et qu’ils reculent, Tous ceux qui haïssent Sion!

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Qu’ils soient comme l’herbe des toits, Qui sèche avant qu’on l’arrache!

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Le moissonneur n’en remplit point sa main, Celui qui lie les gerbes n’en charge point son bras,

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Et les passants ne disent point: Que la bénédiction de l’Éternel soit sur vous! Nous vous bénissons au nom de l’Éternel!