Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cantique des montées. Ils m’ont cruellement opprimé dès ma jeunesse, — qu’Israël le dise! —

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Ils m’ont cruellement opprimé dès ma jeunesse, mais ils n’ont pas prévalu contre moi.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Ils ont labouré mon dos, ils y ont tracé de longs sillons.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Mais Yahweh est juste: il a coupé les liens des méchants.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Qu’ils soient confondus et qu’ils reculent en arrière, tous ceux qui haïssent Sion!

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Qu’ils soient comme l’herbe des toits, qui sèche avant qu’on l’arrache.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Le moissonneur n’en remplit pas sa main, ni celui qui lie les gerbes, son giron;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

et les passants ne disent pas: « Que la bénédiction de Yahweh soit sur vous! » — « Nous vous bénissons au nom de Yahweh. »