Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

The song of greces. Israel seie now; Ofte thei fouyten ayens me fro my yongth.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Ofte thei fouyten ayens me fro my yongthe; and sotheli thei miyten not to me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Synneris forgeden on my bak; thei maden long her wickidnesse.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

The `iust Lord schal beete the nollis of synneris;

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

alle that haten Sion be schent, and turned abak.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Be thei maad as the hey of hous coppis; that driede vp, bifore that it be drawun vp.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Of which hei he that schal repe, schal not fille his hond; and he that schal gadere hondfullis, schal not fille his bosum.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

And thei that passiden forth seiden not, The blessing of the Lord be on you; we blessiden you in the name of the Lord.