Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

[the] song of The ascents much people have opposed me since youth my let it say please Israel.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Much people have opposed me since youth my also not they have prevailed to me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

On back my they have plowed plowmen they have made long (furrows their. *Q(K)*)

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Yahweh [is] righteous he has cut off [the] rope of wicked [people].

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

May they be ashamed and they may be turned back backward all [those who] hate Zion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

May they be like [the] grass of roofs that before it has shot up it has withered.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

That not he has filled hand his a reaper and bosom his [one who] binds sheaves.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

And not they say - those [who] pass by [the] blessing of Yahweh [be] to you we bless you in [the] name of Yahweh.