Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

“A song of the degrees.” Many a time have they assailed me from my youth, so should Israel say;

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Many a time have they assailed me from my youth: yet have they not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Upon my back have ploughmen ploughed; they have drawn long their furrows:

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

[Yet] the Lord is righteous; he hath cut asunder the cords of the wicked.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

May all be put to shame and turned backward that hate Zion;

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

May they become like the grass of the roofs, which withereth before it is pulled up;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Wherewith the mower filleth not his hand; nor his arm he that bindeth sheaves.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Nor do they who pass by say, The blessing of the Lord be with you: we bless you in the name of the Lord.