Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A Song of Ascents. 'Much have they afflicted me from my youth up', let Israel now say;

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

'Much have they afflicted me from my youth up; but they have not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The plowers plowed upon my back; they made long their furrows.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

The LORD is righteous; He hath cut asunder the cords of the wicked.'

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let them be ashamed and turned backward, all they that hate Zion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them be as the grass upon the housetops, which withereth afore it springeth up;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Wherewith the reaper filleth not his hand, nor he that bindeth sheaves his bosom.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Neither do they that go by say: 'The blessing of the LORD be upon you; we bless you in the name of the LORD.'