Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A song of degrees. They haue often times afflicted me from my youth (may Israel nowe say)

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

They haue often times afflicted me from my youth: but they could not preuaile against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The plowers plowed vpon my backe, and made long furrowes.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

But the righteous Lord hath cut the cordes of the wicked.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

They that hate Zion, shalbe all ashamed and turned backward.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

They shalbe as the grasse on the house tops, which withereth afore it commeth forth.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Whereof the mower filleth not his hand, neither the glainer his lap:

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Neither they, which go by, say, The blessing of the Lord be vpon you, or, We blesse you in the Name of the Lord.