Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Often have they fought against me from my youth, let Israel now say.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Often have they fought against me from my youth: but they could not prevail over me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The wicked have wrought upon my back: they have lengthened their iniquity.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

The Lord who is just will cut the necks of sinners:

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let them all be confounded and turned back that hate Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them be as grass on the tops of houses: which withered before it be plucked up:

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Wherewith the mower filleth not his hand: nor he that gathereth sheaves his bosom.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

And they that have passed by have not said: The blessing of the Lord be upon you: we have blessed you in the name of the Lord.