Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A Song of the going up. Great have been my troubles from the time when I was young (let Israel now say);

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Great have been my troubles from the time when I was young, but my troubles have not overcome me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The ploughmen were ploughing on my back; long were the wounds they made.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

The Lord is true: the cords of the evil-doers are broken in two.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let all the haters of Zion be shamed and turned back.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them be like the grass on the house-tops, which is dry before it comes to full growth.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

He who gets in the grain has no use for it; and they do not make bands of it for the grain-stems.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

And those who go by do not say, The blessing of the Lord be on you; we give you blessing in the name of the Lord.