Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A song of ascents. Many a time they have persecuted me from my youth— let Israel now declare—

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

many a time they have persecuted me from my youth, but they have not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The plowmen plowed over my back; they made their furrows long.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

The LORD is righteous; He has cut me from the cords of the wicked.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

May all who hate Zion be turned back in shame.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

May they be like grass on the rooftops, which withers before it can grow,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

unable to fill the hands of the reaper, or the arms of the binder of sheaves.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

May none who pass by say to them, “The blessing of the LORD be on you; we bless you in the name of the LORD.”