Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

(Sang til Festrejserne.) De trængte mig hårdt fra min ungdom - så siger Israel

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

de trængte mig hårdt fra min Ungdom, men kued mig ikke.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Plovmænd pløjed min Ryg, trak lange Furer;

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

retfærdig er HERREN, han overskar de gudløses Reb.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Alle, som hader Zion, skal vige med Skam,

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

blive som Græs på Tage, der visner, førend det skyder Strå,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

og ikke fylder Høstkarlens Hånd og Opbinderens Favn;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Folk, som går forbi, siger ikke: "HERRENs Velsignelse over eder! Vi velsigner eder i HERRENs Navn!"