Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Kathutkung: Panuekhoeh, tami tangawn ni Hezekiah a ti awh Ka nawca hoiyah ahnimouh ni na rektap awh, telah Isarelnaw ni tet awh naseh.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Ka nawca hoiyah ahnimouh ni kai teh, na rektap awh. Hatei, na tâ awh hoeh.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Ka hnukthun vah talai thawn e patetlah a thawn awh teh, laikong kasawlah a sak awh.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Hatei, BAWIPA teh a lan. Ahni ni tamikaponaw e tangronnaw teh, thouk thouk a bouk pouh.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Zion kahmuhmanaw pueng teh, kayak awh naseh, hnuklah ban awh naseh.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Ahnimouh teh, a kung a len hoehnahlan remke e lemphu e phokung patetlah awm awh naseh.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Hote pho teh, kaanaw hanelah, kut kasum khuem hai phat hoeh. Ka tangoungnaw hanelah, tapam khuem hai phat hoeh.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Ka cet kaawm pueng nihai, BAWIPA e yawhawi teh nangmouh koe awm lawiseh. Kaimouh ni BAWIPA min lahoi nangmouh yawhawi na poe awh telah a dei awh mahoeh.