Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Kakhangdonlai a pat in kagalmiten eihin bolseuvin ahi. Israel pumpin hichehi velsei uhen.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Kakhangdonlai a pat in kagalmiten eihin bolseuvin ahi, ahinla amahon khatveicha eijoukha pouvin ahi.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Katungtun hi maha adiptauvin, loukhoipan lou akhoi chehlah lahtoh abahsah jengun ahi.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Ahinla Yahweh Pakai chu aphatjeh'in miphalouhon khaova eikan nao eisutlhap peh tan ahi.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Koi hileh Jerusalem hot leh deimoa bolho jouse chu jumthet in ki nunglekit'u henlang lhuhpiu hen.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Amahohi pannabei inchung vum a hampa kehtobang, akhan kilhit masanga goplha tobang hiuhen.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Chang-at hon anotthap'u, chuleh chang kanhon adeimou hihen, chuleh hichelang hopa jousen, “Nachunguva Yahweh Pakai phattheiboh umhen keihon Yahweh Pakai mi in phatthei kahinboh uve” tin seihihbeh'u hen.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Yahweh Pakai in phatthei na boh hen, Yahweh Pakai min in nang ma phatthei ka boh uve, chule nang man na lam jot na chun hichi mi ho chun phatthei na chu sutang jou pou vin te.