Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Ka naasen awhkawng cekkhqi ing ni husit hawh uhy, tina – Israelkhqi ing amik kqawnnaak taw –

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

cekkhqi ing ka naasen awhkawng ni husit hlai uhy, amni noeng khawi uhy.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Lai ak nawkkhqi ing kam tingkawng awh lai nawk unawh, a qytnaak a ngaw sim hqa hy.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Cehlai Bawipa taw dyng hy; anih ing thlakchekhqi a qui ce boet law nawh ni loet sak hy.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Zion ak sawhnaak thlangkhqi boeih taw chah doena hlat u seh.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Iptih na sai ak cawt, a tai hlan awh ak zai nawn amyihna awm u seh;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

cemyih cetaw ak aatkung ing a kut awh ap pawm nawh, ak cawikung ingawm a ban awh ak be na ap tawm bai hy.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

Ce a hun awh ak cet saqui ing, “Bawipa a zoseennaak nak khan awh awm seh; Bawipang ming ing zoseennaak ni pe nyng,” am tina kawn.