Psaltaren 128

1 En vallfartssång. Säll är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.

Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. ‌ʻOku monūʻia ʻakinautolu kotoa pē ʻoku manavahē kia Sihova; ʻaia ʻoku ʻaʻeva ʻi hono ngaahi hala.

2 Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig!

He te ke kai ʻae ngāue ʻa ho nima: te ke monūʻia, pea ʻe hoko ʻae lelei kiate koe.

3 Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru, därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord.

‌ʻE tatau ho uaifi mo e vaine ʻoku faʻa fua ʻi ho veʻe fale: ʻe tatau hoʻo fānau mo e ngaahi vaʻa ʻolive ʻoku kāpui hoʻo keinangaʻanga.

4 Ty se, så varder den man välsignad, som fruktar HERREN.

Vakai, ʻe pehē ʻae monūʻia ʻoe tangata ʻaia ʻoku ne manavahē kia Sihova.

5 HERREN välsigne dig från Sion; må du få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar,

‌ʻE tāpuaki koe ʻe Sihova mei Saione: pea te ke mamata ki hono lelei ʻo Selūsalema ʻi he ngaahi ʻaho kotoa pē ʻo hoʻo moʻui.

6 och må du få se barn av dina barn. Frid över Israel!

‌ʻIo, te ke mamata ki he fānau ʻa hoʻo fānau pea mo e melino ʻi ʻIsileli.