Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

Ako Gospod neæe graditi doma, uzalud se muèe koji ga grade; ako neæe Gospod èuvati grada, uzalud ne spava stražar.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

Uzalud ranite, dockan liježete, jedete hljeb umorni; milome svojemu on daje san.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Evo našljedstva od Gospoda: djeca, porod je dar od njega.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

Što su strijele u ruci jakome, to su sinovi mladi.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Blago èovjeku koji je njima napunio tul svoj! Neæe se osramotiti kad se stanu razgovarati s neprijateljima na vratima.