Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

A song of ascents. Of Solomon. Unless the Lord builds the house, those who build it labor in vain. Unless the Lord guards the city, the watchman wakes in vain.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

In vain you rise early, and finish so late, and so eat sorrow’s bread; for he cares for his loved ones in their sleep.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Children are a gift of the Lord, the fruit of the womb, a reward.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

Like arrows wielded by warriors, are the children of youth.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Happy the man who has filled his quiver full of them. He will not be ashamed when he speaks with enemies in the gate.