Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

“A song of the degrees for Solomon.” Unless the Lord do build the house, in vain labor they that build on it: unless the Lord guard the city, in vain is the watchman wakeful.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

It is in vain for you to be early in rising, to be late in sitting up, eating the bread of painful toils; [for] so doth he give unto his beloved during sleep.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Lo, children are an inheritance from the Lord: a reward is the fruit of the body.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

Like arrows in the hand of a mighty man, so are the children of youth.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Happy is the man that hath his quiver filled with them: they shall not be put to shame, when they do speak with the enemies in the gate.