Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

EXCEPT the Lord build the house, they labour in vain that build it: except the Lord keep the city, the watchman waketh but in vain.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

It is vain for you to rise up early, to sit up late, to eat the bread of sorrows: for so he giveth his beloved sleep.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Lo, children are an heritage of the Lord: and the fruit of the womb is his reward.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

As arrows are in the hand of a mighty man; so are children of the youth.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Happy is the man that hath his quiver full of them: they shall not be ashamed, but they shall speak with the enemies in the gate.