Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

A Song of the going up. Of Solomon. If the Lord is not helping the builders, then the building of a house is to no purpose: if the Lord does not keep the town, the watchman keeps his watch for nothing.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

It is of no use for you to get up early, and to go late to your rest, with the bread of sorrow for your food; for the Lord gives to his loved ones in sleep.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

See, sons are a heritage from the Lord; the fruit of the body is his reward.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

Like arrows in the hand of a man of war, are the children of the young.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Happy is the man who has a good store of them; he will not be put to shame, but his cause will be supported by them against his haters.