Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

A song of ascents. Of Solomon. Unless the LORD builds the house, its builders labor in vain; unless the LORD protects the city, its watchmen stand guard in vain.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

In vain you rise early and stay up late, toiling for bread to eat— for He gives sleep to His beloved.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Children are indeed a heritage from the LORD, and the fruit of the womb is His reward.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

Like arrows in the hand of a warrior, so are children born in one’s youth.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Blessed is the man whose quiver is full of them. He will not be put to shame when he confronts the enemies at the gate.