Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

Unless Jehovah builds the house, they labor in vain who build it. Unless Jehovah guards the city, the watchman wake but in vain.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

It is vain for you to rise up early, to take rest late, to eat the bread of toil, for so he gives sleep to his beloved.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Lo, sons are a heritage of Jehovah, and the fruit of the womb is a reward.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

As arrows in the hand of a mighty man, so are the sons of youth.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Happy is the man who has his quiver full of them. They shall not be put to shame when they speak with their enemies in the gate.