Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

Insa-a hi Yahweh Pakai apan louleh, asahon mohseh'a asah'u ahi. Khopi ngah'a hi Yahweh Pakai ajao louleh, khongah ho pannabei a hahkhovah ahiuve.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

Jingkah matah'a nakipat uva jankhang gei a nehding an holna a na natoh'u pan nabei ahi, ajeh chu Yahweh Pakai in angailut achate hi a-ihmut sunguva hi ijakai agontohpeh ahibouve.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Veuvin, chatehi Yahweh Pakaija kon a gou ahin, naobu sunga kona aga kimu jonghi kipa thilpeh ahi.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

Khang don laija cha kineiho hi galsatpan akhutna thal changho akichoi tobang ahi.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Thal chang abom dimsetna kipohpa anun nom ahi. Amachu agalmite toh thutan na munna akimuto teng gal lel hilouhel ding ahi.