Psaltaren 126

1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.

Kad vraæaše Gospod roblje Sionsko, bijasmo kao u snu.

2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: "HERREN har gjort stora ting med dem."

Tada usta naša bijahu puna radosti, i jezik naš pjevanja. Tada govorahu po narodima: veliko djelo èini Gospod na njima.

3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.

Veliko djelo èini Gospod na nama; razveselismo se.

4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.

Vraæaj, Gospode, roblje naše, kao potoke na sasušenu zemlju.

5 De som så med tårar skola skörda med jubel.

Koji su sa suzama sijali, neka žanju s pjevanjem.

6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

Ide i plaèe koji nosi sjeme da sije; poæi æe s pjesmom noseæi snopove svoje.